söndag 5 april 2009

sagan om den stolta sockertoppen


Det var en gång en trädgård som hyste många växter..bla en sockertoppsgran. Den hade stått där i ungefär femton år, men trädgården var betydligt äldre än så, den anlades samtidigt som huset byggdes 1973. Ett ungt par byggde huset och fick tre barn, som lekte och stojade i trädgården. Man satte många barr träd, för det var trendigt på 70-talet, de växte sig allt tätare och alla andra växter fick maka på sig för att de skulle få plats...


En dag i mitten av 80-talet fick den lilla familjen nog, för nu hade det blivit en tät skog runt huset, dessutom fanns flera höga björkar som skuggade huset...Vad skulle man göra? Frun och herrn i huset höll rådslag och bestämde en hälligt att anlägga en helt ny trädgård, sagt och gjort, motorsåg,såg, sekatör, grensax, spade kratta, LKs bilbärning ja till och med en grävmaskin användes för att avverka alla höga och låga träd. Visserligenden gången 3 vackra björkar, men har även de tagits bort... Nu har det unga paret nästan blivit pensionärer och barna är utflugna, de vårdar sin trädgård med stor omsorg och speciellt frun i huset har många och ibland galna idder. EN dag hörde don bestämt den stolta sockertoppen säga" det skulle va kul att se ut som en BONSAI!" Gissa om frun i huset blev glad, hon hade alldeles nyligen varit på en föreläsning om just bonsai, hur man kan klippa sina barrträd! Nu åkte sekatören fram och sen blev det ansning av stora mått. Föreläsaren hade sagt att man inte skulle klippa bara lite, utan klippa som bara attan...och det gjorde frun och för varje liten barrtuss som togs bort blev herrn alltmergrunnrik och lade pannan idjupa veck, han vill helst att en sockertopp ska se ut som en sån och inte som en tilltufsad granruska...


Ja, jag blev i alla fall nöjd med resultatet, det är jag som är frun i huset....

4 kommentarer:

  1. Den blev jättefin :) Va käckt att man kan gör så med ett barrträd!! Kram

    SvaraRadera
  2. Ja jag vet inte vad jag ska säga. Vart är min barndoms sockertopp???

    Kram Annika.

    SvaraRadera
  3. Din barndoms sockertopp finns kvar, men den har ändrat skepnad...:)
    kram mor

    SvaraRadera
  4. Hej Lisbeth! Så roligt att du börjat blogga!
    Härligt att se o höra om dina bravader i trädgården! Själv har jag förvandlat en helt vanlig simpel gran till en tjusig palm, eftersom Bosse inte tyckte att det skulle växa granar alldeles bredvid huset.

    SvaraRadera